Att plötsligt vara en person som springer

Jag brukar inte skriva om träning här eftersom träning är kanske det tråkigaste jag vet, både att syssla med och att prata om. Men nu har det ändå hänt något som känns tillräckligt viktigt för att bryta mot den regeln.

För kanske ett år sen fick jag för mig att jag ville börja springa. Eller, det har jag fått för mig ganska många gånger under ganska lång tid, men sen inser jag alltid rätt snabbt att jag inte gillar att springa samt att jag har sämst kondition.

Men för något år sen laddade jag ned en app som heter C25K, vilket står för Couch to 5K. Fick denna rekommenderad till mig av en ultramaratonlöpare jag intervjuade för ett reportage. Tanken är att även en soffpotatis kan börja från noll och vara redo att springa 5 km bara 8 veckor senare. För mig krävdes det att jag skulle vara fast hemma utan något bättre för mig för att jag skulle göra klart appen. Men de senaste veckorna har jag sprungit så mycket att det har blivit en del av min rutin. När jag känner mig stressad eller uttråkad eller bara behöver frisk luft är numera min första impuls att snöra på mig springskorna och springa en halvmil med en ljudbok i öronen.

Jag gjorde klart hela programmet för två dagar sen och har vid det här laget hunnit vänja mig vid att springa nästan två mil i veckan. Det kanske inte låter som så mycket för rutinerade löpare, men för mig är det enormt. För bara en dryg månad sen kunde jag inte springa mer än ett par minuter i taget utan att vilja lägga mig ned och dö. Nu tycker jag att det är ganska KUL att springa? VEM ÄR JAG?

Som belöning gav jag mig själv ett par nya springbyxor i present. Hatar annars att investera pengar i saker jag egentligen inte vill göra (se: städprylar, träningskläder, etc) och brukar se ut som en säck potatis när jag tränar.

Sen gjorde jag även följande: 1. Laddade ner en 10K-app så jag kan börja träna för att springa en hel mil, och 2. Köpte en cykel. En bättre begagnad mountain bike. Har inte ägt en cykel sen jag var barn. Men det är något med den här karantänen som gör att jag bara vill vara ute och röra på mig hela dagarna. Förstår inte vad som har hänt med mig, men tänker att jag liksom bara fortsätter med detta så länge det känns kul?

Ok, det var mitt årliga träningsinlägg. Ber om ursäkt, det kommer inte hända igen.

6 thoughts on “Att plötsligt vara en person som springer

  1. Cykla ar bast! Har inte sjalv cyklat pa ett tag eftersom jag behover nya dack och en ny lampa men har tankt ta tag i detta snart. Annars sa har jag gatt till och fran jobbet i lite mer an en manad nu och det tar en halvtimme att komma fram sa det ar ju ratt bra motion det med. Haller med att traning och allt relaterat till det ar trakigt. Har ocksa svart for att motionera just for att det kanns inte kul. Men att cykla eller promenera ar ju ratt okej faktiskt.

    1. Ja, promenera är ju också trevligt! Jag är en typiskt sån person som gillar när det går lite snabbare dock (springa istället för att gå, motorcykel istället för att cykla osv) så springa/cykla passar mig ändå rätt bra.

  2. Instämmer med jennyjunkpile: Cykling är bäst!
    Men en rask promenad i Grimstaskogen är också fint så här års, för oss som inte kan springa
    Kämpa på Sanna – jag håller tummarna och håller på dig att du ska nå milen på spring och längre än så på cykel

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: