First wave dead eller överlevare (TW: Dödsångest och katastrofer)

I mitt närmaste kompisgäng pratar vi av någon anledning ganska ofta om vad vi skulle göra om (när?) katastrofen kommer. Vi har delat in oss i två grupper, med ungefär fem personer i varje.

Den första gruppen kallar vi för First Wave Dead. Den består av de av våra kompisar som absolut inte vill behöva leva genom postapokalypsen utan hellre bara skulle dö direkt. 

Den andra gruppen, som jag tillhör, vill överleva till varje pris. 

Jag har läst två böcker på sistone som behandlar det här ämnet från olika perspektiv: före och efter katastrofen. Böckerna är Slutet av Mats Strandberg och Station Eleven av Emily St. John Mandel. 

I Slutet är en stor komet på väg mot Jorden och alla vet exakt vilket datum och klockslag allt kommer gå under. Ingen förväntas överleva. Vad gör man under mänsklighetens sista månader? Vi får följa två tonåringar på jakt efter en sanning och ett större syfte. 

Station Eleven handlar istället om tiden efter katastrofen. En dödlig influensapandemi har utrotat nästan hela världens befolkning. Berättelsen följer framför allt en kringresande teatergrupp som sätter upp Shakespeare-föreställningar i olika byar omkring år 20 (alltså 20 år efter pandemin). De färdas till fots genom ett hotfullt, postapokalyptiskt USA som inte längre går att känna igen. 

Jag var lite nervös inför att läsa Slutet eftersom jag hade hört från så många att de fick grov dödsångest av den. Men sen läste jag den och fick inte ångest alls. Den gav mig snarare ett inre lugn. En av karaktärerna säger så här på ett ställe i boken: “Jag tycker att det finns nåt skönt i att det är såhär det tar slut. Inte så att jag är glad för det … men om allt ändå ska gå åt helvete så är det i alla fall inte vårt fel. Och vi kan inte göra något åt det.” Och det ligger liksom något i det?

Station Eleven däremot… Jag läste ut den i februari och har haft svårt att skaka av mig den sen dess. Med tanke på hur vi behandlar den här planeten känns det inte helt orimligt att vi eventuellt kommer att behöva leva i ett samhälle som liknar det i boken, där det inte längre finns någon elektricitet eller rinnande vatten eller bensin eller internet. Man tar sig runt till fots och måste varje dag skaffa föda på något sätt. Extremt klimat och farliga människor lurar bakom varje hörn. 

Ju mer jag tänker på detta, desto mer benägen blir jag att gå med i First Wave Dead-gruppen. Jag vill tro att jag är en överlevare, men är att leva det absolut viktigaste som finns, till varje pris, oavsett vilken sorts liv det är? Kanske. Jag vet inte.

Hur tänker ni, är ni First Wave Dead eller överlevare? 

9 thoughts on “First wave dead eller överlevare (TW: Dödsångest och katastrofer)

  1. Ajdå. Läser Station Eleven nu och fick sån dödsångest av Slutet (mest delarna med förälder/barn tbh).

    Jag har alltid tänkt mig vara en som vill kämpa på. Men efter att jag fått barn vet jag att de på många sätt skulle göra att det skulle bli svårare att typ springa ifrån aliens och liknande. Vi får väl hoppas på att undergången kommer om några tusen år.

    1. Ja herregud, kan inte ens tänka mig hur mycket svårare allt sånt här skulle vara om man dessutom hade barn att oroa sig för.

  2. jag vill leva men tror att jag förmodligen kommer vara en av de första som ryker. är helt enkelt inte så smart när det kommer till överlevnad till varje pris. lite för snäll och naiv helt enkelt.

    kan för övrigt tipsa dig om en så himla bra bok som heter the age of miracles av karen thompson walker, skrev så här om den i min blogg 2013: en postapokalyptisk uppväxtskildring där tonåriga julia oroas lika mycket av att jordens rotation har saktat ner som att killen hon gillar i klassen inte verkar gilla henne.

    den var otroligt bra, och är en sån som jag burit med mig under årens lopp. har inte läst slutet av mats strandberg än, men tänker mig att det är ungefär i samma paritet.

  3. Hade nog tänkt överlevare innan, men efter att ha sett Walking Dead vet jag inte. Anar att människors absolut sämsta sidor verkligen kommer fram när det handlar om dig eller mig och då kanske det är bättre att stryka med. Hade förmodligen försökt att överleva på ren instinkt dock, men inte varit tillräckligt elak för att klara mig så länge…:)

    1. Efter att ha sett Walking Dead känner jag mig rätt säker på att jag skulle klara mig, men efter att ha läst Station Eleven vet jag inte om jag VILL klara mig, ha.

  4. Oh, får läsa Station Eleven, tack för tips!
    Om du inte läst dem ännu kan jag rekommendera Lars Wilderängs serie Stjärnfall, där man får följa en alternativ verklighet där all elektronik plötsligt slutar fungera. Och, förstås, hur folk hanterar det.

    Själv är jag mer överlevartypen. Måste ju försöka!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: