Att bli stor

När jag var liten ville jag bli författare eller journalist. Jag läste allt jag kom över och skrev egna små berättelser i nästan samma takt, och min lågstadielärare brukade kalla mig för klassens egen Astrid Lindgren. På gymnasiet läste jag media med inriktning textkommunikation och under sista året praktiserade jag på Svenska Dagbladet. Sen skaffade jag en kandidatexamen från JMK samtidigt som jag läste grundkursen på Poppius. Allt med samma mål: att kunna försörja mig på att skriva.

Sen flyttade jag till USA. Detta var när den amerikanska ekonomin var som allra sämst, och det knappt fanns några jobb att söka. Speciellt inte för nyutexaminerade journaliststudenter utan kontakter och med annat modersmål än engelska. Så jag la både planer och stolthet på hyllan ett tag, och började jobba med webbdesign istället.

Men efter nästan fyra år på samma jobb har jag börjat känna att det inte alls är det här jag vill göra. Så på senaste tiden har jag lite smått börjat leta efter något annat. Under de senaste veckorna har jag haft sammanlagt fem intervjuer för två olika företag. Och i fredags hörde ett av de företagen av sig med ett jobberbjudande. Som jag tackade ja till.

Så jag har sagt upp mig, och om två veckor börjar jag jobba som copywriter.

Förutom att jag kommer att få skriva for a living så innebär det nya jobbet även en rejäl löneförhöjning och kontor med utsikt över Stilla Havet. Så jag klagar inte. Inte alls.

40 thoughts on “Att bli stor

    1. Jag blir också glad av sånt! Och kände verkligen att det var på tiden att jag tog tag i min egen dröm nu.

    1. Det är ett företag som sysslar med medicinsk mjukvara, så kanske inte världens mest spännande branch. Men ändå!

    1. Haha, jag vet inte, gör jag? Tänker att det nog bara är att ge sig fan på att det ska gå, så går det.

  1. Åh stort grattis! Vad härligt! 😀 Började själv nytt jobb förra veckan och älskar det, det är verkligen skillnad att gå till ett jobb man tycker om.

  2. Åh vad kul! Grattis!! 😀 Har en polare som jobbar som copywriter och hon stortrivs, verkar vara ett grymt roligt jobb! 😀

  3. Herrejävlar i min lilla låda vad roligt! GRATTIS! Och som jag sagt förr (haha jag är 100 år), fan vad cool du är som bara GÖR! Yay för dig!

    1. TACK snälla fina. Det där med att GÖRA är liksom det enda alternativet för mig, vet inte hur man annars skulle leva? 🙂

    1. Haha ja, vidunderligt!

      Åh tack för kul länk! Ja, alltså det är ju inte som att jag aldrig har hört dialekter förut, jag bodde ju ändå i Sverige i 21 år. Det var bara så länge sen sist! 🙂

Leave a comment